Banilj i maten

Jag var entusiastisk. Nu jävlar ska det vaniljas!! (ok, det var en onödig svordom men jag vet inte riktigt vilket språk jag ska använda i min blogg - beror nog på dagsformen och det presensiella vokabuläret)

Till verket. Jag grunnade länge på smakkombinationer som föreslagits i Lisas blogg.

Sömnlös. Ville sätta igång.

Mot mitt bättre vetande gick jag loss på allt. Alltså motsatsen till "less is more". Jag tänkte "more is best". Och faktum är att resultatet kunde nog blivit riktigt bra. Bara jag skippat vaniljen.

Scampilasagne med mango, paprika, vitlök och chili. Och banilj så klart. Med ostsås.

Trevlig doft. De första ska 8 tuggona var supergoda.

Sedan undrade min hustru försiktigt om det skulle tolkas som varmrätt eller efterrätt.

Förnärmad. Men det gick över fort. Hon hade helt rätt. Denna smakkombination skulle passa bra som en liten förrätt - men som varmrätt ? Nej!

Sötman upplevdes för kraftigt. Jag misstänker att mjölksockret i ostsåsen spädde på det hela. Receptet kräver utveckling och banne mig får ni inget att gå på förrän jag lyckats hitta rätt med vanilj i salt mat.


Scampilasagne med vanilj :-)